Okej, till början på den här dagen var jag lite skeptisk. Det ösregnade, jag tvättade, städade och kände lika mycket hat mot hushållssysslor som annars (vem känner inte det hatet liksom).

Sedan ville jag så gärna simma på Valhalla igen, och jag skulle ändå köpa fritidskortet. Jag hade bestämt att jag skulle köpa ett årskort på valhalla, jag menar 900 kronor för ett år!, otroligt! (en gång kostar 50;-).
Så åker jag dit, ska betala, och mannen i kassan frågar hur gammal jag är. Fasen, 900 gällde bara folk som var 17 och lägre! Haha hur kan jag missa att det skiljer hela två år på det och mig!? Så himla illa, så självklart hade jag inte tillräckligt med pengar på kortet, så jag såg lite snopen ut och sa att jag bannemig inte tänkte åka hem, jag ville simma. Då gav mannen i kassan mig ett simband och sa: Gå du. Jag behövde inte betala! Så verkligen tur i oturen där.





Jag tränade tills jag inte orkade mer, vilket blev runt 45 minuter. När jag kom hem berättade jag om allting för mamma, och hon säger:
"Åh, jag vet inte om jag ska säga det här alltså."
"Vadå? Vad har du nu gjort?" Skrattar jag.
"Äh, jag säger det ändå, jag och din bror hade tänkt och hjälpa dig med att betala resten av årskortet i födelsedagspresent!"

Vid det här laget mindes jag hur jag hade snäst till åt storebror när jag kom hem och såg han och hela hans kompisgäng ihopbunkrade i "mitt" vardagsrum.

"Åååh så var jag elak mot Pete när jag kom hem! Men mamma du hade väl redan köpt något till mig?"
"Men Nina det var inget dyrt alls, haha."

Som sagt, tur i oturen! Jag kanske inte har ett jobb, eller skola, men jag behöver inte sitta hemma varje dag och bli galen i min egen ensamhet!