Idag har det varit en riktig tankeställardag. Jag har tänkt på saker och ting som tidigare har sårat mig, men idag så kändes det bara som just en tanke. Jag klättrade upp i ett träd (tack och lov att ingen såg mig), satt där och försökte minnas sist jag tog i och klättrade upp i trädens gamla men starka grenar, med målet att komma så högt upp jag bara kunde. Naturligtvis minns jag inte när jag gjorde detta sist och det var verkligen synd, barnet i mig har verkligen börjat försvinna helt.

Nu ska det i alla fall bli skönt att sova, men inte att gå upp i morgon. Jag ska till "plågis" (tandläkaren), vi ska diskutera huruvida vi ska skära bort lite tandkött så att jag får ihop min glugg helt. Läskigt värre måste jag säga.

Nåväl, godnatt allesammans:)