Vad synd att det tog slut... Men tiden läker bara sår om man tillåter sig själv att vara leden och gråta ut. gör man som jag, håller det inne och försöker vara stark, är det svårare att gå vidare.

har gjort misstaget att hitta en ny pojkvän illa kvickt för jag har varit så otroligt rädd för att vara ensam. fan vad dum jag var.

hoppas du mår bättre snart. ta hand om dig :) vilken tur du har som har så fina vänner

Vilken fin blogg du har :)

Fyfan Nina lilla!! Jag har gått omkring och varit orolig för att just det här skulle hända dig, du anar inte. Usch! Fick ett sådant hål i magen när jag läste din blogg, jag fattar inte hur du kan vara så stark och säga att ni båda kommer fixa det här. Så stark skulle jag aldrig, någonsin kunna vara. JÄVLA WONDEREOMAN!

Jag har ingen aning om hur just du känner, men när jag var i liknande situation ville jag bara ta livet av mig. Men sedan är ju jag lite över dramatisk. Sedan så bestämde jag mig för att leva vidare men att dricka kopiösa mängder alkohol och sluta äta. DÅLIG IDE!

Vart jag vill komma är att ja det kommer att läkas, fast det kommer ta en jäävla massa tid, men det måste det få göra. Det gör ont för att du älskade honom, och det bevisar ju att du är en fin människa som inte glömmer i första taget. Men om JAG fixar det, så klart som fasen att DU fixar det. Nävar av stål, hjärta av guld och lemmar av silver....fan jag vet inte. Du är bra helt enkelt. Är det något så vet jag att jag inte är den första du vänder dig till, men om du vill ha lite omväxling så finns jag här till tusen!!!