Owh, oh.
Satt och tänkte på en av de mysiga tillfällena när vi var i Malaysia i somras.
Vi såg att några hade ställt upp tält på stranden, vilken man såklart inte fick. Vi hade väl förmodligen skakat våra huvuden åt det och tänkte vad det var för luffare som inte betalar för boendet.
Vi fann väl oss själva sittandes där en kväll, en av dem hade med sig sin elgitarr med en miniförstärkare, samt en vanlig akustisk. Det var en trevlig, vindrickande kväll, och man plinkade gitarr och skrattade.
Inte en chans att man tänkte på vardagen här hemma då.
Minns när grabben med elgitarren började lira Evanecense och jag instinktivt började sjunga med, konstigt nog lät det helt okej, och jag med min relativt stora scen/gruppskräck kunde inte bry mig mindre. Var ändå inte så berusad att jag inte skulle minnas det heller. Blev som en liten minispelning och efter det var det en lugn traskning hem till den lilla bungalowen.
Tänker på hur lite komplex jag hade där, i en helt annan värld agerade jag helt plötsligt utan hinder. I vardagen möta man ständigt av dessa konstanta hinder där man ska sansa sig, följa efter andra och så vidare.
Nu är jag förvisso mogen för att stanna hemma, jobba, bli stabil och 100% självständig. Men jag har allt fått en försmak för det där med att se olika världar. Skulle inte påstå att jag är upplyst, men snarare nyfiken.
Bra att man inte behöver resa utomlands för att stöta på andra kulturer och människor. De finns överallt, speciellt i storstäder. Skulle nog kunna sitta en hel dag och bara se på när folk passerar. Fundera på hur deras liv är, om de någonsin tänker utanför deras egna liv? Eller är det bara alldeles för upptagna?
Ja, en lördagkväll och Nina är helt plötsligt uppfriskande filosofisk.
*Fotona och andra bilder som är
mina uppskattar jag att ni
Det är inte tillåtet att kopiera
eller ta mina foton utan tillstånd.
Tack på förhand!
mina uppskattar jag att ni
Det är inte tillåtet att kopiera
eller ta mina foton utan tillstånd.
Tack på förhand!
Kommentera här<3
Trackback
