Haft en kass dag idag, så jag tänker inte ens ta upp varför den var kass. I morgon är en ny dag och jag tänker kämpa på in i det sista. Till helgen ska jag julbaka, måste få lite julmys, vad som hellst för att blir på bättre humör. Det har ju gått bra för mig hittills, med jobbet och hela köret, så det var väl dags med en nedförsbacke idag då.

Det var mysigt att gå upp i morse när man såg allt snö ute, men nu är det slask, i riktig landvetter-anda! Skulle vara mysigt om det kunde snöa mer, har lärt mig att vara försiktig med bilen på morgonen.

Ja, så har man legat utslagen halva dagen. Började med migränanfall vid klockan 03.00 och resten av morgonen fick man inte sova alls. Fram tills klockan 13.00 fortsatte det, fick lite starkare medicin och så blev det lugnt resten av dagen. Har kollat på film, druckit en massa te och bara tagit det lugnt.

Skrattade så himla mycket när jag fick ett sms av Sarah igår. Läste det när jag stod och bytte om med Tina på simhallen: "BWAHAHA DET HAR KOMMIT EN FINSK SKRÄCKFILM SOM HETER SAUNA! "
Tror ni inte jag nästan kiknade av skratt, kollade upp detta på imdb och filmen kom faktiskt förra året, och verkar helknas. Mamma satt bredvid och suckade; Ja, vi finskar är då inte bra på att göra skräckfilmer i alla fall!



Jag har börjat koka upp hela tekannan åt mig själv, känns egoistiskt men av någon anledning blir jag fruktansvärt tillfreds när jag lyckats dricka upp allting själv.

Det var riktigt skönt att simma idag, som vanligt självklart. Man behöver inte tänka på något annat än det fysiska. Andningen, muskelrörelserna, ljuden, lukten, omgivningen. Det är sådana stunder jag känner att jag inte har ett enda problem i mitt liv.
Jag kan andas, jag kan känna att jag lever, att man snabbt flyter igenom vattnet så man skapar vågor. Till och med när jag råkar få upp vatten i näsan känner jag en liten lyckokick och man vill nästan skratta åt sig själv.



När man går hem faller allting ihop, helt och hållet. Man tänker på hur glada ens vänner är, man ser hur andra faktisk kan ta sig igenom sina kriser galant. Helt plötsligt lägger man märke till hur mycket andra kan ta för att de bryr sig om varandra så mycket.
Jag går med huvudet högt igenom centralen när minnen ploppar upp i huvudet på mig, och jag tänker för mig själv att jag måste skapa nya, jag måste gå vidare.
Hur går man vidare utan avslut? Det är väl någonting man får lära sig, om man inget annat val har.



Skrattar jag lite när jag tänker på saker vänner har sagt till mig. Nina, du är så jävla stark, hur klarar du dig igenom detta? Du är värd så mycket mer! Jaså? Är jag verkligen det? För när det kommer till kritan är jag bara en individ. Och hur jag blir behandlad är upp till var och en. Mina erfarenheter säger mig så att jag kanske inte är så värdefull ändå.



Det spelar faktiskt ingen roll vad andra säger, man måste tro på det själv. Jag vet att jag betyder mycket för mina närmaste, men den hårda sanningen är att jag mår dåligt, och jag önskar jag kunde bedöva mig från allt, men det kan jag inte. Jag kan inte ljuga och säga att jag mår bra, för att alla andra ska känna sig bra.

Jag bad inte om detta. Men en sak är säker, det ska försvinna.

Har ändrat bloggen lite idag, kände för något nytt. Just nu ser allting ganska så slarvigt ut dock, men jag ska snart till arbetsförmedlingen så jag får fixa det lite senare.

 

God morgon, hade nog den värsta natten på länge. Jag fick sovit, men fyfan vilja drömmar, helsjuka. Så jag ska försöka släppa det idag, det är trots allt fredag!
Under tiden som jag käkar min frukost så får ni skåda ett nattligt verk jag skapade i veckan, haha!

 

 

Jag berättade förra veckan om att jag fick förfrågan att designa en ny bandlogga åt OutTrigger, ett band från Helsingborg. (får väl skryta och säga att pojvännens lillebror Simon är med då).

I alla fall så har jag jobbat lite med det fram och tillbaka. Ingen logga är bestämd och jag vet inte om det blir av, eftersom jag fått ganska lite tid på mig och så har jag stött på lite problem om tycken. Man kan liksom inte ge något som man inte vill stå för att man skapat, nu som är konstnärliga av er förstår säkert.

 

Så i alla fall, ville visa er att jag faktiskt arbetat, loggorna skiftar hela tiden. Tror jag har suttit liiite för länge med detta idag faktiskt. Får ta en god natts sömn och kolla på allting i morgon igen.

Så även om det inte blir någon logga av the Najnaah så får vi väl ta inlägger som en liten tribuit, för OutTrigger som ni förövrigt hittar HÄR.

Jag pratar om skogen lite då och då, och hur mycket jag njuter av att promenera i skogen, klättra i träd. Sitter jag i mitt rum själv känner jag mig instängd, som om jag missar allting i hela världen. Medan om jag sitter i en skogsdunge så känner jag hundratals år som är koncentrerade i denna så kallade skog. Jag känner att jag inte missar någonting, så länge jag bara sitter där, och andas.

Allting känns så påträngande hemma hos mig, det känns som om alla är i vägen för mig och jag är i vägen för alla andra. Jag kan gissa på att det kallas för stress. Jag sätter en sådan enorm press på mig själv att när det inte blir som jag vill så kollapsar jag.

I morgon är det en ny dag, och kanske finns det någonting som piggar upp!

... I min högra lilltå?
Godmorgon allesammans, ännu en natt med konstig sömn, jag vaknade klockan sju då jag inte kunde sova mer. Det kan ha varit för att jag var extremt kissnödig, eller en kombination av det och aggressioner och alla saker som ständigt tycks snurra runt i mitt huvud.
Idag har jag körlektion klockan halv 1, och jag sitter och tänker på alla fel jag hela tiden gör, jag måste vara bra idag!

Jag läste på en blogg idag om armhår, huruvida man ens ska raka sig, och varför kvinnor "måste" men inte män.
Jag personligen rakar mina armhålor för att jag vill inte ha hår där, sen om någon annan inte bryr sig så har jag väl ingenting att komma med? Jag luktar fruktansvärt mycket svett när jag inte rakar mig, så det är både en skönhetsgrej samtidigt som det är för en bra anledning. Killar gör också som de vill, det håller jag mig till. Sen att tjejer oftare gör det, jaha, då är det väl bara så. Det är inte så att det kommer någon jävel och hotar mig om jag inte rakar mina armhålor?

Jag vet, jättekonstigt samtalsämne, men jag blev så full i skratt när jag läste det. Jag menar, det är väl inget stort problem? Ingen idé att diskutera det, men ändå gör jag det, för eran skull. Hahah!

Jag har bättrat min förmåga att drömma lucid-drömmar (klicka på länken för att se ett inlägg jag skrivit tidigare).
Första steget är som sagt att veta att man drömmer, vilket har hänt många gånger, men nu har jag börjat göra det oftare. Inatt drömde jag att jag stod på en gata vid mitt gamla hem, någon okänd människa stod bredvid mig, och i precis det ögonblicket visste jag att jag drömde. Så det första jag ville göra var att flyga, eller nja, "hoppflyga" blir det mer. Med hoppflyga menar jag att man snarare hoppar och lyfter högt, kanske lyckas stanna ett tag, sen svävar man sakta ner igen.
Så både jag och den okände flög upp, jag skrattade glatt över detta och sa:
-"Kan vi inte flyga till Höganäs?" (min pojkvän bor där), men sen kunde jag inte styra mer då den okände personen sa att det var alldeles för långt. Efter det ballade allting ur och jag förlorade kontrollen över drömmen igen. Rätt så häftig känsla fick man när man upptäckt att man utvecklats lite, haha.

Jag tycker fortfarande att själva grejen är lite läskig, men jag tänker på det så mycket så jag liksom övar in det omedvetet.
Någon mer som upplevt liknande? Eller kanske ännu bättre: Utövar lucid dreaming helt?


Godnatt så länge:)

Jag har precis lite spontant skickar in två ansökningar på studera.nu, sådär passande innan sista anmälningsdagen. Jag valde en psykologutbildning som är en termin, och en treårig i Hälsopromotionsprogrammet, Kostvetenskap.
Flummig värre jag vet, eftersom jag funderat på journalistik/foto ett tag. Nu låter jag det bara flyta på, jag menar, jag kunde välja mellan att söka något, eller skippa det. Ibland känns det som om att man inte ska tänka för mycket, för oftast i mitt fall så sänker det mig, jag stoppar totalt.

Det känns som om alla omkring mig kommer röra sig framåt, medans jag står kvar, fortfarande funderandes över va djag ska bli när jag "bilr stor". Så nu är det dags att bara göra något, vad som helst, åt saken.




Nu har jag massor kvar att göra, jag kommer inte få sova länge inatt.

Ja, antingen kan ni sitta och fundera på vad rubriken betyder, eller så struntar ni i det. Förmodligen kommer ni inte finna något svar på rubriken i texten heller, jag får ursäkta.
Jag hade som sagt dubbellektion med körskolan idag, vi körde landsvägskörning och minst hälften av ställena har jag redan kört så många gånger på, så det var lätt som en plätt. Sen ville körläraren att jag skulle öva på att nödbromsa:

Läraren: Ja, så fort jag säger ÄLG, så ska du bromsa direkt, okej?
Jag: Ehm, okey.

En liten stund senare

Läraren: ÄLG!
Jag: What!? Jahaa.. *bromsar in lite långsamt*
Läraren: MEN DU SKA JU BROMSA!! *trycker bromsen i botten*
Jag: ... Jahaaa...!

Sen ändrade vi så han sa till mig att jag skulle ha bromsberedskap, så blev jag mer förberedd, och när vi hade kört kanske halva lektionen så tvärbromsade jag faktiskt direkt, så det var en bra övning. Senare när vi åkte på en 70 väg, så pekade han på en parkeringsficka längre fram:



Läraren: Ser du den där? Jag vill att du kör in i den, i 70, och sen tvärbromsar.
Jag: Nej, du skojar med mig, 70 km i timmen?
Läraren: Ja? Så sakta inte ner nu!
*Jag svänger in och tvärbromsar så jag tror hjärtat ska ploppa ur bröstet på mig*
Jag: Fy fan vad du är hemsk, skrattar jag nervöst.
Läraren: Hahaha, jag tycker det är kul! Men se så kort bromssträckan blev, så nu kör vi vidare...

Det var bara en del av den knasiga färden vi tog idag. Jag kände ändå att jag hade kontroll, och det är någonting som är väldigt viktigt, för så länge jag inte tror på att jag verkligen kan själv, så kommer det aldrig gå bra. Så nu har jag tagit 11 körlektioner, köpte 10 till. Jag är officiellt pank, men jag lånar pengar av mamma under tiden.

Jag måste ha det där jävla körkortet!

Hejsan! Vad glad jag blir när man ser att så många kikat in! Jag ska inte lägga mer snack om det, eftersom siffrorna alltid sjunker efter ett sådant uttalande.
Denna helg har jag kollat igenom en klasskompis projektrapport eftersom jag på tisdag ska opponera på det. Jag tycker inte det fanns så mycket negativt, eftersom allting var bra upplagt och så vidare. Nu dock efter att jag pratat med en annan vän, som har skrivit opponering på 12 sidor (!!!!), så känns det som om jag kanske är för (?) snäll. Nåja, det får gå som det går.
Sen har jag lagt märke till att många skolor inte behöver opponera för någon mer än bara sina projektledare, vad är det om? Vi kommer kanske få upp till en halv 2:a klass som ska lyssna, och det är nog mest därför jag är nervös.
Ska jag stå där och flumma om vad mitt arbete handlar om, och sen stå och ta emot kritik när massa andra tittar på? Hoppas man inte hamnar i något konstigt bryt så jag stänger av och går bärsärkagång på alla i hela rummet, tuggar på deras lemmar, häller gammal äppeljuice på läraren och springer ut skrikandes "I WANNA BE AMERICAS NEXT TOP MODEL!" Medan ambulans kallas till Schillerska gymnasiet för att rädda de döende som sakta tynar bort bland all oljefärg....
Ok, jag överdriver kanske lite, men jag avskyr att vi måste ha folk som lyssnar. Hellre då att skolan skulle införskaffa sig sådana där spegelfönster som dem har på kriminalserier, så att man i alla fall inte kan se dem som lyssnar. På så sätt finns det mindre risk att jag får ett psykbryt också, eller att mindre folk dör...

Ja, idag kommer jag ha lite fullt upp, ska städa innan Lolle kommer sen efter skolan, strax ska jag åka in till stan och träffa Sarah. Jag kommer förmodligen inte kunna blogga så mycket mer idag.
Så här får ni en asgammal photoshopbild, som jag är ganska nöjd med fortfarande, haha.

Hoppas jag inte skrämmer ihjäl er.

Ha en trevlig fredag allesammans!